Jag saknar er!

Jag har fortfarande inte hittat någon bra lösning för hur jag ska göra med bloggen! Jag vill utan tvekan fortsätta skriva, men hur kul blir det i längden utan bilder? Nä, det här måste lösas. Hur som helst saknar jag att skriva så fort jag inte gör det, och har flera inlägg i åtanke som jag velat ha bilder till.

För att hålla er uppdaterade kan jag meddela att…

…jag var hos vårdcentralen idag. Två gånger. Jag gick dit för att få nytt läkarintyg men fick även besked kring det ena födelsemärket som jag tog bort. Med min tur? Vad tror ni? Cellförändringar så klart. Inte cancer, men inte bra. De har skickat en remiss till en hudmottagning så ska jag ta bort ytterligare hud där födelsemärket satt samt kolla resten av kroppen.

…jag börjar jobba igen imorgon och är SÅ taggad! Bara två timmar och så blir det ett tag fram över, jag ska fasas in i det är det tänkt. Jag var där och hälsade på lite kort på vägen hem från VC och fick höra att vi ska ha vattenkrig imorgon! Världens bästa jobb?

…vi är lediga två dagar nästa vecka och bokade precis en resa till MALTA! Ska bli så roligt och mysigt och välbehövligt att komma iväg bara jag och maken! Roligt med en plats som ingen av oss varit på förut heller!

Det var väl typ de största sakerna som händer nu. Vi hörs igen imorgon ♥️

Missuppfattningar

Det stod i beställningen från min arbetsgivare att jag var utbränd. Vad i helvete. Visst, man kan missuppfatta, missförstå. Men kom igen? Om allt ni baserar er bedömning av mig på är mitt läkarintyg, då kan ni väl läsa de tre raderna två gånger?

Jag är hemma för att jag sörjer. Flera saker som jag inte kan gå in på. Då spelar den här missuppfattningen roll. Jag jobbar stenhårt på att låta mig själv vara ledsen, att övertyga mig själv om att det är OK att ta tid för sånt, att jag inte behöver finnas där för alla andra när jag själv inte mår bra. Så ringer telefonen och det jag får ut av samtalet är att jag måste jobba aktivt på att må bra NU och att det inte är OK att jag är borta från arbetet. Bekräftelser på allt som jag var rädd för. Det skickade mig veckor tillbaka i min återhämtning . Det var i torsdags. Sen kommer jag till mötet idag och får reda på att allt baserats på något som inte gäller mig? Till och med psykologsamtalen. Deras psykologer är till för att prata arbetsmiljö och förhållningssätt, de är inga sorgehanterare.

Allt förgäves. Allt i onödan.

Låt mig vara. Låt mig sörja.

Idag tog de blodprov. Det känns relevant när man sörjer. Om ett par veckor ska jag till sjukgymnast. Också extremt nödvändigt.

Förlåt för att jag är ledsen människor, jag vet att det är opraktiskt för er. Förlåt för det jag har varit med om, jag lovar att inte vara med om tragiska saker igen. Men lite sjukgymnastik får säkert saker att bli bättre! Tack för att ni lägger ner resurser på mig. Vi kan ju inte ha att folk går och blir LEDSNA när hemska saker händer!

Läkarbesök

Jag sitter på pendeln, och det var väl ett tag sen. Det blir första gången hos företagshälsovården för att prata med en psykoterapeut, på arbetsgivarens förfrågan. En i sig intressant sak, och jag har verkligen ingen aning om hur det kommer gå till, så min nyfikenhet driver mig.

När jag kommit hem ska jag fortsätta baka inför Mikaelas kalas, idag gör jag tårtbottnarna.

I eftermiddag blir det ett till läkarbesök, då hos vårdcentralen, så får vi se vad de säger om min sjukskrivning framöver.

Kulkul, under lupp större delen av dagen. Det är så underbart fint väder så det enda jag vill göra egentligen är att gå ut och gå eller ligga och sola i gräset. Med en knut i magen får katten åka ut till mina föräldrar idag, så att liten får vara ute och mysa och jaga smådjur. Mamma berättade att Jon såg en räv springa över tomten härom morgonen, bara de inte ryker ihop! Visst borde man inte behöva oroa sig för det?

Nepp, nu ska jag skriva på min Att göra-lista och sen varva ner lite sista biten….

Misslyckat

Nej. Det går inte. Jag har ringt maken och snart kommer han hit och hämtar mig.

Jag har peppat så mycket, jag vill vara här. Jag tycker det borde vara roligt.

Hela dagen har jag pushat. Jobbat jobbat jobbat och bara tänkt på jobb. Då har det gått bra. Men så fort det blev tyst. Vid fikapauser, mikrofonfix eller när någon pausade för att tänka kändes det som att jag skulle gå under. Jag ville lägga mig på golvet och skrika. Jag gick inte på toa på hela dagen, för jag ville inte att det skulle bli för tyst.

Nu är det kväll. Jag åkte hem klockan 18 och har bara sovit sen dess, helt matt.

Snacka om bakslag dagen har varit, så här dåligt har jsg inte nått på länge. Värktabletter hela dagen, knutar i ryggen, ont i huvudet och magen, blödit rikligt och känt mig febrig. Kroppen har skrikigt nej helt enkelt. När jag kom upp till hotellrummet hade jag nästan sprungit sista biten och när dörren slog igen brast fördämningarna och jag började storgråta. Jag behövde åka hem.

Imorgon ringer jag till vårdcentralen. Den här gången tycker jag att de gör rätt i att remittera mig till en psykolog.

Fyratimmarsfika med fina Lina

Nu är jag hemma efter en underbar fyratimmarsfika med finaste kompis-Lina (inte att förväxlas med svärmors-Lina). Vilket lyft jag fick. En så härlig person som hon är. Snäll, en bra lyssnare, intelligent, varm och framför allt så utstrålar hon en fantastisk positiv energi. Tack för att du finns!

Med den boosten hon gav mig vill jag skriva igen. Eller… Jag vill alltid blogga, men har svårt att mana fram bra inlägg när hela min varelse bara är full med negativa tankar och oro. Jag vill verkligen inte att det här ska vara en klagovägg, och jag är livrädd att någon ska tro att jag tycker synd om mig själv. Och jag är fruktansvärt trött på att se och höra mig själv försöka försvara mig mot dömande tankar som jag inte ens vet om de finns på riktigt, eller om de bara är i mitt huvud. Med det sagt så är jag sjukskriven för att lära mig att vara ledsen när jag behöver det, och inte trycka undan mina känslor. Därför vill jag bara skriva av mig att jag ha haft ett par kassa dagar. Den ena dagen värre än den andra. Jag har drömt hemskt jobbiga drömmar som har fått mig att bara vilja gråta och gömma mig under dagarna. Jag har kämpat på, igår var vi på ikea och höll oss sysselsatta hela dagen, tidigt imorse när jag väcktes av mina drömmar så bakade jag en paj för att göra något roligt, och sen åkte jag in till stan. Men när jag går förbi spegeln så ser jag bekymmersrynkan i pannan, och det gör faktiskt fysiskt ont ut i fingrarna. En känsla som jag inte kan likna bättre än vid den halvsekundslånga känsla man för krypandes, svidandes under huden och upp i nacken när man blir riktigt skrämd. Att det gör fysiskt ont är något helt nytt.

Nej. Med det trevliga fikat och ny energi i tankarna ska jag ta och äta lite nudlar nu, knäppa lite på tv:n och varva ner. Det blir en tidig kväll och en riktigt tidig morgon imorn, så att jag hinner bli lite glad innan det är dags för Jobbet. Två dagars planeringsdagar som jag ser fram emot, om än lite reserverat.

Kram på er, tack för att ni finns, läser och bryr er. Hoppas att ni har det bra ❤️

   
 

HLR och enhörningar

Nu är jag på väg hem från HLR-utbildningen och kalasplannering med Mikaela! Jag mår så mycket bättre än vad jag har gjort på hela dagen, Mikaela är en frisk fläkt och det gör SÅ mycket att omge sig med folk med positiv energi!!! ❤️

  
Mammas blus på mig idag

  

Och ett par klackar. Every chance you get!

HLRen kändes superbra. Det var en enormt duktig kvinna som höll i det, hon var lugn, saklig och rolig. Perfekt kombo för att få saker att fastna helt enkelt. Jag är riktigt glad att jag gick. Visste ni att ett barn under 1 1/2 år bara överlever i 2 1/2 minut med andningsnöd? Att HLR är så bra att man kan överleva i ett dygn på det? Att man väldigt lätt kan få ett barns lungor att kollapsa om man blåser in för mycket luft? Att ett barns lungor är stora som dess knytnävar (endast 1dl luftkapacitet)? Att man ska göra hjärtmasage på småbarn i en takt på nästan två tryck i sekunden? Att man känner pulsen bäst i ljumsken?

Så fascinerande, och läskigt.

Sjuksköterskan påminde oss även om att vi står som personligt ansvariga för tillsynsplikt, även när föräldrarna är där. Jo tjena, det är ju lätt. Att säga åt barnen att sitta ner och äta när vi har sommarfest och hela familjer på besök, som alla ska ge barnen fika och locka dem till sig. ”Nej, gå inte till mormor som vill kramas, sitt här så att jag kan HLRa om du sätter i halsen.” Ibland får jag panik över det enorma och omöjliga ansvar som läggs på oss i det här yrket.

Hursomhelst gick jag och M sen till kinakrogen, hon åt middag och jag åt friterad banan ☺️ Vi planerade inför hennes dotters kalas med enhörningstema nästa helg. Ååååh det kommer bli så roligt att baka! Jag hoppas bara att det inte kommer att bli för stressigt 😬 70 pers ska komma som det ser ut just nu.

  
Mumms! Nån annan än jag som tycker att friterad banan är det viktigaste på en kinameny?

Nej, nu har jag hunnit hem och vi ska försöka få igång Game of Thrones. Godnatt ❤️

En ny vecka

Idag blev det sovmorgon. Maken och jag var uppe sent och bara låg och pratade. Jättemysigt, jag älskar när det blir så.

Nu har jag blivit utdragen på balkongen. Katten går och jamar och jamar, han ska bestämt vara här ute, men inte själv -då springer han in och jamar igen.

Någonting händer varje dag den här veckan. Idag är det HLR och fika med Mikaela, imorgon IKEA och veckohandling, onsdag kommer Lina hit och torsdag och fredag blir det jobb. Förhoppningsvis går det bra.

Jag känner mig stressad över att jag ska börja jobba igen den här veckan. Det känns inte roligt alls. Överväldigande. Jag vill jobba och att allt ska vara bra och som vanligt. Men jag är inte som vanligt. Jag kan inte få vardagen att bli så bra som jag vill, innan jag mår bra.

Den här dagen

Bah, jag blev lite sur på bloggappen imorse. Jag fick inte tidsinställa koniserings-inlägget, vilket sabbade min plan för bloggupplägget idag och jag har surat sen dess. Nej, haha, men jag tappade blogglusten lite.

När det är svårt att skriva tycker jag att det är jätteskönt att ha bilder att gå efter, och jag har blivit (stundvis) bättre på att fota under dagens gång.

Här följer alltså lite blandade bilder:

  
Inför promenaden imorse. Vi gick samma rutt som igår, och jag det fram emot att göra det imorgon med! Har faktiskt gått och längtat idag.

Efter promenaden och en dusch skjutsade maken mig till jobbet, för det var en grej jag kände att jag behövde vara med på där. Idag har varit en riktigt bra dag mående-vis, och gårdagen också, så det var roligt att vara på jobbet en stund! Vilken skillnad från när jag var där härom dagen och allt bara var jobbigt.

  
På väg hem från jobbet köpte jag jordgubbar, 2 paket för 45kr tyckte jag var det första rimliga jordgubbspriset i år. Söta och goda var de också! Vi åt dem med mjölk och ovispad grädde ☺️

  
  
Ute på balkongen med ett glas rosé och en nyfiken katt. (Snacka om glansig nagel)

  
Det blev kycklingkebab till middag. Med vitlöksbröd och lite kvarbliven tzatsiki #godandedräktimorgon

  
Infravärmen och filten åkte på och så kunde vi sitta ute på vår härliga balkong ända tills vi tröttnade. Eller tills tv-suget tog över. Vi tittar på den nerlagda serien Misfits och har verkligen älskat den… Jag är dock tveksam till säsong tre nu

Sista bilden för idag:

  
Throw back friday. Den här bilden dök upp på FB, det var tydligen precis fyra år sedan mamma och pappa rev sin bod och hittade en granat där under. Bombteam (som autocorrect ville ändra till Bombturban?!) från polisen dök upp, vägde den och konstaterade att den var tom. Som tur var. De tog tråkigt nog den med sig, för att undvika att det skulle råka bli nån liknande situation om några år.

Nu är det slut på det trötta babblet om allt och ingenting! Vi hörs imorgon! ☺️❤️

Avklarat!

Så! Nu hänger det inte över mig längre! Maken skjutsade mig till jobbet och jag fixade lite med leveranserna och kramade kollegor och barn. Det kändes så bra att vara där, jag längtar tillbaka!

Nu tar jag en paus ute på balkongen. Och vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra här näst. Baka? Sola? Städa? Sy? Rita? Äta? Yoga?

Så här ser det ut just nu iallafall ❤️

   
 

Jobb

Det hänger över mig. Jag behöver ta mig till jobbet. Hämta ut paket, godkänna lite leveranser och kolla om det behöver beställas något… Jag saknar barnen men vet att de har det bra, men mina övriga ansvar som det finns knappt med tid till annars, de bara byggs på och byggs på. Jag vill bara lyckas ta mig upp tidigt nog för att inte känna att hela dagen läggs på jobbet. Där det inte ens är meningen att jag ska vara.

Kvällen är fortfarande ung och jag hinner med mycket (orolig) sömn innan klockan ringer. Jag har bara suttit och segat mig med ”ett litet glas till” x5 av världens godaste juice:

  
Ett litet glas till, sen är det god natt!